Mörk är dagen – kall är natten

Jag låg i min bädd och kollade in i glöden. Kylan kröp sig sakta in under min varma bädd. Jag kröp längre ner i min bädd. Jag vände mig om och kollade på min dotter Anna-Karin. Hon hade blivit sjuk för en vecka sedan. Hon hade insjuknat i pesten. Jag visste att jag snart skulle gå ut i stormen. För borgherren Erik Magnusson hade bjudit till ett möte där han skulle berätta något hemskt. Han hade valt ut tre män från byn som skulle komma.

 

-Far vakna! sa min son Jakob som kollade på mig med sina stora ögon. Jag gick fram till Anna-Karin. Hon var svettig och andades djupt. Hon var blek och mager.

– Anna- Karin hur är det? sa jag. Hon öppnade bara ena ögonlocket.

- Far, sa hon tafatt, är det du?

– ”ja Anna-Karin”. Jag strök henne sakta över det toviga håret.

- ”Karl”, sa min fru Lisen

- ” ja vad är det frun min?”

- ”Ta din finaste rock och gå. Borgherren Erik Magnusson väntar nog redan på er ”!

Jag tog en rock med en spetsrand i kragen.

-” här”. Elsa gav mig en korg med lite saltad fisk.

– ” tack gumman!”

- ”farväl”. Elsa och Jakob gav mig en stor kram. Det var varmt när man stod så nära men snart skulle jag gå ut i stormen.

 

När jag öppnade dörren slog en vindpust emot mig. Jag gick till stallet för att hämta hästen. I ladan var det varmt och det luktade starkt av hö. Jag gick fram till den lilla hästen och klappade den över den mjuka svarta manen. Den såg så klok ut där den stod! Jag öppnade spiltan och tog ut hästen. Jag hoppade upp på ryggen och gav mig av. Träden gungade av vinden. Närsomhelst kunde ett träd ramla ner över vägen. Jag lyssnade spänt efter något ljud. Det kunde finnas rövare varsomhelst! Det var svårt att hålla sig kvar på hästryggen! Hästen vinglade osäkert i vinden. Skulle vi klara av att komma fram? Dimman blev tätare och svepte sig som ett täcke om oss. Kylan bet mot min kalla hud. Hästen stannade till. Nu var det bara tystnad som omgav oss. Helt plötsligt från ingenstans kom ett ljud som frös mitt hjärta till is. En gren hade knäckts knappt två meter ifrån mig. Jag hörde kraftiga fotsteg komma närmare och närmare. Jag skymtade en kraftig man i en mörk siluett.

”- hallå vem där?” sa en grov mans röst.

”- Jag ser allt!”

Dimman lättade och jag såg att mannen hade ett sylvasst vapen. På långt håll kunde jag höra ljudet av flera grova mansröster. Mannen log ett iskallt leende. Han höjde sakta svärdet mot mig.

”-Du ska ångra att du blev inbjuden till Erik Magnussons möte. Ge oss dina kläder och din häst, annars”.

Männen som jag hade hört klev fram som svarta siluetter i en cirkel runt mig. Dom såg många och hotfulla ut.

–” Vad vill ni?” Jag ville egentligen låta stark men det lät ynkligt som ett litet rop på hjälp. En man med en stor yxa kom fram mot mig. Bödeln tänkte jag. Jag förstod att mitt liv snart skulle rinna bort! En extra stark vind drog sig mot mig. Bödeln höjde yxan mot mig och hästen! Yxan röde sig snabbare och snabbare mot mig! Yxan träffade mig i magen! Jag tappade korgen i marken. Ett skärade skratt spred sig bland männen. Min mage sved och gjorde ont! Ett par kraftiga händer tog tag i mig och de bar ner mig från hästen! En man kom fram med tre träpålar. Hästen galopperade iväg i full fart! Männen hjälptes åt att göra pålarna vassa. Två män som hjälp till att slipa pinnarna höjde en påle och högg rakt in i min kropp! Mer märkte jag inte innan ett starkt bländande ljus lös upp omgivningen jag började sakta sakta sväva upp mot himmelriket. Jag började skymta molnen några hundra meter upp. Kommer min familj att sakna mig? tänkte jag.  När jag kom upp till molnen var det massor av folk där!

–” Far ” Hörde jag någon ropa. I samma ögon blick sprang Anna-Karin fram till mig! Hon såg frisk och pigg ut! Anna- Karin berättar att hon avlidit en stund efter jag hade gått. Jag hade en underbar eftermiddag med Anna-Karin! Vi skrattade och sjöng ända tills ett starkt ljus började lysa och mannen som kommit fram först med den mörka siluetten stod där! Han log på samma iskalla sätt mot mig och Anna-Karin. Han sa: -”Dom trodde att jag var du så dom halshögg mig! Erik Magnusson hade bjudit in dig för att mörda dig!” Anna-Karin tog ett hårt tag om mig och sa.

-”Var lugn far jag älskar ju dej och vi har faktiskt varandra, och resten av vår familj har det nog också bra!”

Av Elsa