Faster Rut

Vad fan sparade jag den här för? Asså, jag fattar att man ska vara ledsen och sådant när släktingar dör, men måste man vara det när släktingen var en idiot? Alla plockade på sig små minnessaker så jag gjorde likadant. Hade varit konstigt annars, hade ändå tänkt slänga vad-det-nu-blev när jag kom hem. Men ändå står den där, den lilla puff-pulver-saken som faster Rut alltid puffade sig i ansiktet med. Hemsk kvinna var hon. Klädde sig helt i rosa och dyrkade sin lille råtta till hund. När vi kom på besök snålades det, medan hunden åt sin finkorv och fett fläsk. Hundstackarn kunde ju knappast gå. Hatade bögar gjorde hon också, kallade dem missfoster så fort hon fick chansen. Ovanpå det, en inbiten rojalist. Tyckte säkert innerst inne att han borde vara Jesus återfödd. Inget ont om honom, men det är väl att ta i. Hon fördömde allt och alla, hatade fattiga. Bara för att hon gift sig rikt. Fast hon hade sina stunder, minns när hon bjöd på glassen gång. Visserligen motvilligt men ändå. Var nog enda gången. Kanske man skulle spara den där puff-pulver-saken ändå? Bara för att, du vet.

Billy Turkot

Höst fast inte

Plask, plask, plask! Så låter det när stövlarna slår i marken.
Pappappapa! låter det från paraplyet.
Ljudet från trottoaren avbryts då och då när man trampar i en
hög med de där sakerna som sitter längst ut på grenar och som
är bruna och fina. Då låter det inte mycket. Luften är snabb och väldigt frisk.
Tonårsflickor som gett sig fan på att klä sig i kort-kort trots det usla vädret får
kämpa för att inte visa trosorna.
Det lyckas så där.

Billy Turkot

Skrivarworkshops x 2

I tisdags hade vi finfint besök på Komedianten. Marie Bosson Rydell och Sara Beischer var här och höll i varsin skrivarworkshop. Marie jobbade med 10-13-åringar och Sara med 14-19-åringar. De fick göra olika skrivövningar och testa på olika skrivknep. De fick skriva så pennorna glödde och det var alla glada för.

Jag hoppas kunna lägga ut lite av det som skapades här på bloggen.

Jennie